onsdag 27 oktober 2010

Det enda som verkligen betyder något....

Har varit på astmamottagningen med Samuel idag på årlig kontroll. Ända sedan han var liten bebis har han haft väldigt ont av astma....sk. förkylnings/ansträngnings-astma. Han var bara 10 månader när han fick sitt första riktigt svåra anfall. Vi kunde inte häva det så det slutade så klart med att vi fick åka till sjukhuset...Där var vi sedan 1 gång i månaden fem månader på raken....inlagda flera dygn varje gång pga att medicinerna inte hjälpte.
Sååååå många sömnlösa nätter med en liten Samuel som kämpade för att få luft....som var rosig om kinderna av syrebrist, trots att vi pumpade honom full av mediciner!! Fruktansvärt!!!

 De tre första åren var tuffa med många vård av barndagar, men det senaste året har det vänt. Astman har så sakteliga blivit bättre. Så idag bestämde vi att testa med att sluta med den dagliga dosen Pulmicort för att se om han blivit så bra att han klarar sig helt utan medicin.
 Han kommer kanske behöva medicin vid förkylningar och vid pollensäsongen men det känns oerhört skönt att inte pumpa i honom mer än vad som behövs!

Ha det gott och var rädda om varandra!
Kram
Vår älskade lille trollunge!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken lycka! Jag förstår precis känslan. Vi var på årlig koll med E förra veckan och trodde att det växt bort, men hon har nu utvecklat astma och är allergisk mot katten vi har :( kram Pernilla

Anonym sa...

Ja tänk vad underbara de är de små trollungarna!! Jag håller tummarna att Samuel inte behöver mer pulmicort... och framförallt inte får svåra anfall mer!! Kram från moster/syster Annicka